Chokladrussinkarameller

Ett plötsligt infall och ett sjukligt underskott av socker och snask i mitt kroppsmaskineri fick mig att improvisera ihop ett hemmagjort godis, kallat chokladrussinkarameller. Det minsta jag kan göra när succén är ett faktum är att bjuda er på det exklusiva receptet jag till punkt och pricka använde mig av. Håll till godo!

Ingredienser

• 4 msk strösocker
• Gamla hårda russin
• 100 g blockchoklad
• Vatten

Instruktioner

Smält sockret i vattnet till sockerkaramellen som ska omsvepa russinen i en stekpanna. Googla på Internet och inse att tanken var att man skulle haft torr panna. Vänta på att vattnet ska dunsta medan du rör med en stekgaffel. När sörjan stekts ihop till något som liknar bubblande spott, häll då ungefär hälften av den över hälften av de på en tallrik utplacerade russinen. Dessa kommer snart att smälta ihop till en enda vit klump och hårdna. Slå sönder denna genom att slå med en köttklubbas trubbiga sida upprepande gånger. Plocka upp bitarna från golvet och lägg tillbaka dem på tallriken. Upptäck att det återstående sockret i stekpannan nu plötsligt har smält till något som liknar använd motorolja. Notera sörjans ansenliga värme och konstatera att det skulle vara en dålig idé att vidröra denna med fingrar, ansikte eller något annat som skulle saknas om det brann upp. Doppa den brända handen i isvatten och gurgla kylbalsam för den skållade tungan. Häll sörjan över resten av russinen på ett annat fat. Sockertrådarna som bildas när du rör runt russinen (med gaffeln - inte med fingrarna!) kommer att likna spindelben. Kliv ner från stolen och avbeställ brandkårsutryckningen. Smält blockchokladen i en kopp i mikrovågsugn. Doppa de olika russinsockerbitarna i den smälta chokladen. Lägg på ny tallrik och placera de färdiga karamellerna i frysen i fem minuter. Ta ut och ät tills du mår illa. Var vaken resten av natten på grund av sockerkicken och diskningen av stekpanna och övriga attiraljer. 

Beräknad tidsåtgång

Förberedelser: 1 minut

Tillredning: 20 minuter

Efterarbete: 6 timmar

haha fyfan va gött, du borde skriva en receptbok^^

Det var länge sedan jag skrattade så gott i min ensamhet! Du har inte funderat på att bli TV-kock (i exempelvis Comedy Channel)?

Kanon-läckert, må jag säga! Kanske ett recept att använda sig av i jul. Dubbel sats borde räcka rätt långt, hur många det än är som firar ju tillsammans.

Käre Onkel! Det är mig mycket glädjande att jag lockade till skratt! TV-kocksambitionerna finns där - jag måste bara bygga på mitt receptbibliotek först.

Ey Daddy-O... Jag kan intyga att du har fullkomligt rätt i din förmodan - det krävs inte många bitar av dem för att känna att man fått nog. Kanske ett recept att vidarebefordra till Onkel M:s kära moder?

HAHAHAHAHAHAHAHA (gråt, hurkel och garv igen)

Haha :') Det låter såm en grymt lyckad kväll. Jag ska lätt försöka mig på¨en favorit i repris. Galet roligt beskrivet ^^v

Fantastiskt recept! Tänkte prova det direkt, men jag insåg att inte hade några russin....
Och ingen choklad....
Sen var sockret slut också...

Nej, okej för att vara ärlig är jag inte så hemskt mycket för russin överhuvudtaget men dom såg ju lite roliga ut dom där godisarna. Men man behövde så många rena tallrikar också... :)

Ja, men eller hur. Dessa arbetare som ska inkräkta på mitt privatliv. Sen att dom faktiskt har skickat ett brev och förvanat, som vi dessutom satt upp på kylskåpet men glömt att kolla på... Ja, det behöver vi ju inte prata om... :)

Detta påminner i någon måtta om den gången övertecknad ämnade baka sockerkaka i sin ensamhet en sommar. Stor blev den, svällande och överväldigande till tyngd och majestät. Inget socker fanns av döma av smaken i den. Den enda som åt av den med gott humör var min Ömma Moder. Och det vore nog med sanningen överensstämmande att säga att den inte var tillräckligt god för att bli tjock för.

Det där ser kladdigt ut :D