Då mitt förlängda jullov tog slut nu i söndags har jag i veckan tvingats pallra mig iväg till skolan i arla morgonstund, för att inte missa all den värdefulla kunskap som förmedlas på föreläsningarna. Eller skulle jag verkligen missa något?

Efter att nu varit ifrån föreläsningar helt under runt fyra månaders tid (examensarbetet i höstas krävde inga sådana) blir jag nu på nytt chockerad över den skrämmande dåliga undervisningskvalitet som vi får utstå. Det är rentav skamligt hur en så pass viktig och i vanliga fall intressant kurs som Geometri för lärare kan slösas bort genom att läraren står och pratar om cirklar och vinkelsummor en hel förmiddag. Lärde man sig inte det i typ..... sjuan? Jag bryr mig överhuvudtaget inte om ifall många av de gamla stofilerna till elever i klassen inte läst matte på decennier och inte minns ett dyft - det är ändå Matematik D som är kravet för intagning till programmet. Och då bör förutsättas att man har koll på åtminstone merparten av gymnasiematten till och med dit. Åtminstone såna skratt-/gråtretande enkla saker som nu lektionerna fylls med! Om en stegring av tempo skulle innebära att många studenter inte lyckades få ihop till ett godkänt tycker jag inte är ett argument i sammanhanget, eftersom att denna låga nivå gör det omöjligt för klassen att hinna uppnå en djupare förståelse för geometri, eller vilket ämne det nu är. Jag inbillar mig att många utexaminerade lärare i matematik på det här viset helt enkelt inte blir skicklig nog i matte för att bli en bra pedagog. Och sämre lärare kommer inte direkt höja statusen på yrket, vilket naturligtvis får till följd att allt färre begåvade väljer att bli lärare framöver. En ond jävla cirkel, med andra ord!