Idag var det Domens dag. Min vitbruna Nissan Sunny -89 skulle till bilprovningen och besiktigas, som ett nötkreatur på väg till slakt.

Nåväl. När jag kallats in i garaget, efter att ha stått och försökt se självsäker ut bredvid alla andra bilister som hade åk med betydligt blankare lacker än min gamla skorv, bad besiktningsmannen mig vänta i fikarummet (Gratis kaffe, jojo!). Då oroväckande lång tid passerat, kom gubben slutligen in, ackompanjerad av mina klapprande tänder och knäskålar, och följande konversation ägde rum.

H = Hanky

H: Hur gick det nu? (oroligt, som en nybliven far utanför förlossningsrummet)

B: Mja... Om jag säger så här - Det är lättare om vi börjar i andra änden och säger det som är bra. Däcken är bra, men resten... det är bara skit.

B: Nä, jag bara skojar med dig! (leendes och skrockandes)

H: Haha! Fasen alltså - där fick du mig allt! Taskigt! (skrattar och ler lättat, tillsammans med besiktningsmannen)

...

H: Så blev den godkänd då? (blink)

B: Nä. (munnen formad till ett streck) Du har en hel del att fixa. Visa punkterna för verkstan och se vad de säger. Jag vet inte om det ens är värt att laga.

Ha. Ha. Ha. Ha. Mycket roligt och välplacerat skämt, herr skojfriske besiktningsman. På ombesiktningen ska jag ta med mig en rottweiler, säga att han äter människor, ta tillbaka det och le och sen snabbt kommendera "slit av strupe", så får vi skratta ännu en gång tillsammans.