Vinterns superhjältar
Idag såg jag ett rött löv, så nu är det snart vinter. Och på vintern åker man skidor. Men om det är skidlifter och timglasskidor du tänker på så är du ute och cyklar. Det är bara längdskidåkning som är en riktig sport!
Längdskidåkaren är vinterns stålman. Ser han ett berg så tar han fram fästvallan och åker upp för berget. Inte fan sätter han sig i nån himla lift som släpar upp honom som ett stycke kött i alla fall. Man vill väl inte bli som rymdmänniskorna i Wall-E? Nä, upp för backen och nerför i dödsförakt på skidor som är svårare att styra än en cykel utan styre. Sen stava sig fram fyra eller kanske tolv mil genom skog och mark, i symbios med granen, tallen och älgen. "Åkte Vasaloppet idag igen. Skulle ändå till Mora." Jorå. Inget för mesar inte.
De som är bra på längdskidor är de som skulle vara kvar om vi andra dör i atomkrig. De bara "Kärnvapenvinter? Då kör vi pulvervalla och en extra mugg blåbärssoppa!". De är gjorda av det. Stål och blåbärssoppa. Samma som Captain Americas sköld. Oförstörbart.
Tre års tystnad – dags för nystart
Hej kära läsare!
Det var många dagar, veckor, månader och år sen som det hände något i min underfundiga och ack så älskade blogg. Idag är det dags för alla tusentals enträgna läsare, som fortsatt sina hoppfulla dagliga besök, att upphöra er misströstan!
HankyExposed är tillbaka!
Med lite tur och medvind kommer jag åtminstone hinna skriva ett eller två inlägg innan jag tröttnar igen.
Nostalgia Jucomotive
Här på Sony:s kontor har de ståendes en klassisk Wurlitzer-jukebox modell 1015. Tror det är en reproduktion, men ändå. Alla borde ha varsin. JAG borde ha en. Var är mina mänskliga rättigheter liksom?
Frågan jag ställer nu mig är; vilka låtar skulle min jukebox innehålla? Herregud vad svårt. För det första måste det vara låtar som finns på vinylsinglar, men om man bortser från den faktorn, vad ska man då välja? Det ska ju passa både sin egen och gästernas smak. Ge mig dina förslag!
Hurtbullen hurtar vidare
Ikväll fick jag ett infall - mestadels för att jag inspirerades av att mitt gamla pannband plötsligt blev återfunnet - och drog på mig löparsviden. För en gångs skull var det varken monsunregn eller istid utomhus, som det varit de senaste gångerna jag sprungit (springer man månne för sällan när årstiderna hinner växla mellan gångerna?). Helt klart tror jag att det sköna vädret, som påbjöd enbart t-tröja på överkroppen, och mitt fräna pannband gav mig extra eld i baken. I och för sig klockade jag in mig själv på en ungefär lika pinsam tid som vanligt, men jag kände mig inte alls lika färdig för ambulans när jag väl var klar. Se bara!
Hurtbulle #2
Klockan 22.00 fick jag återigen ett oförklarligt infall och begav mig ut med löparskorna i mörkret. Den här gången utan regnväder och 6° C på termometern. Bra förutsättningar, med andra ord. Johnny B Goode på iPoden och volym 11 så var jag iväg, som skjuten ur en kanon. Nåja. Sista halvan av min joggingrunda känns alltid som att den går snabbare. Är det medvetet, för att kräma ur mig det sista, eller är det mest för att jag rundar Rikets Sal efter halva vägen? Hur som helst var det hela inte snabbt nog ändå, för jag snubblade in efter 10 minuter och 10 sekunder denna gång. Det är förstås ett fullkomligt nederlag. Kanske pressade jag mig inte hårt nog, kanske värmde jag upp för dåligt, kanske har jag syndat för mycket sista tiden. I plead to Thee, Oh, Great One! Give me back my strength and my spirit, for I cannot bare to live in this humiliation much longer..........
Hurtbulle revival
3° C på termometern, kallt regn och snålblåst. Av någon oklar anledning fick jag för mig att ge mig ut på en springtur. Jag laddade in en timme med wasabinötter och kranvatten, för att sedan kasta mig ut i isduschen, med min målarfärgsfläckade R90 löpdress. Hetsiga spellistan i iPoden och pappas gamla dojjor manade på mig, så att jag lyckades springa de två kilometrarna och dödskrampa mig in i mål efter knappa tio minuter. Och se här hur jag såg ut efteråt. Patetiskt.
