Klockan 22.00 fick jag återigen ett oförklarligt infall och begav mig ut med löparskorna i mörkret. Den här gången utan regnväder och 6° C på termometern. Bra förutsättningar, med andra ord. Johnny B Goode på iPoden och volym 11 så var jag iväg, som skjuten ur en kanon. Nåja. Sista halvan av min joggingrunda känns alltid som att den går snabbare. Är det medvetet, för att kräma ur mig det sista, eller är det mest för att jag rundar Rikets Sal efter halva vägen? Hur som helst var det hela inte snabbt nog ändå, för jag snubblade in efter 10 minuter och 10 sekunder denna gång. Det är förstås ett fullkomligt nederlag. Kanske pressade jag mig inte hårt nog, kanske värmde jag upp för dåligt, kanske har jag syndat för mycket sista tiden. I plead to Thee, Oh, Great One! Give me back my strength and my spirit, for I cannot bare to live in this humiliation much longer..........