Efter repet tog jag mig nedåt stationen för att kasta mig på ett tåg tillbaks till Kristianstad. Redan på bussresan genom centrum märkte vi hur folk var som galna. Stan var fullkomligt översållad av tutande bilar med folk hängande från fönstrena viftandes röda flaggor med nåt slags fågel på, skrikandes för full hals. Först tänkte jag mig att det var nåt hockeylag eller pride-parad eller nåt annat man inte bryr sig om. Men sen upplyste falafelsnubben mig om att det handlade om Kosovo. De är tydligen självständiga nu. Oh well - I couldn't care less. Återigen en stor miss att ha glömt min jäkla kamera hemma. Annars hade ni också fått se vansinnet. Kul att de var glada, men himla onödigt att orsaka sånt trafikkaos. Varför ska det skränas så mycket alltid vid såna här tillfällen? Kan de inte hålla varandra i handen och sjunga istället? Det vore mycket trevligare, tycker jag.