Och hela Köpenhamn gungade...
Inte riktigt hela Köpenhamn kanske. Men de 20 betalande åskådarna som var där tycktes uppskatta spektaklet. Stället vi spelade på var ordentligt ruffigt; fullständigt nerklottrat och knappt väggar på väggarna. Vi hade bottenlåga förväntningar på vår förmåga att hitta dit och därför åkte vi i mycket god tid. Så naturligtvis körde vi inte en meter fel och fick följaktligen sitta och uggla i trasiga soffor till punkarkidsens kängpunkskivor hela jäkla eftermiddagen.
Hanky på Kraftwerkets toalett.
Till sist kom de andra banden och det började riggas. Jag fick låna The Scams-gitarristen gamla Marshall-häck* och upptäckte till min barnsligt stora förtjusning att han hade samma rätt ovanliga sorts gitarr som jag - fast sämre**! :D Glädjen höll i sig genom hela vår spelning och ända fram tills de själva gick på. Gitarristen, som också sjöng, visade sig vara rena rama snillet på gura. Hej vad det gick! Och då kan ju jag stå där med mina vita kantlister och pärlemorinlägg.
När sen andra bandet*** gick på hade jag och Mattias som enda öldrickare kommit en bit på väg genom våra utlovade 24 starka danska. Och tur var väl det. För italienarna själva hade enligt egen utsago inte sovit på ett dygn och hade försökt lösa det hela genom att dricka kopiöst med öl. Så showen blev ju därefter. Underhållande som tusan, men musikaliskt sett rena katastrofen. Klimax var när sångaren rasade in i basisten som föll av scenen, varpå han sedan sparkade gitarristen i röven och fick en cymbal över sig. Rockenroll.... Tyvärr lyckades jag inte få med så mycket roligt på film, men ändå.
Musikstilen var inte direkt den mest lättlyssnade. Vi framstod som rena rama dansbandet vid jämförelse. Någon som vet vad skränet kallas, genre-wise? Notera hur sladden ramlar ur sångarens mick i andra låten. ^^
* Marshall JMP Super Bass 100 W.
** Sämre på så vis att den inte stämmer överens med originalen från 50-talet på fler punkter, samt att den var mycket tunnare än min men ändå vägde lika mycket (den lättare mahognyn går till de mer påkostade gitarrerna).
*** Som hette något helt annat än bandet jag länkade till i förra blogginlägget. "The Cummies" hade förvandlats till "The Ackees" och samtidigt bytt låtar och musikstil, utan att någon riktigt förstod varför.
Kommentarer
Postat av: Onkel J.
Jag tittade på filmen, lyssnade på musiken(?) och funderade på vilken genre de kan tillhöra. Vad tror du om "Pompeji-rock", med namn från en annan italiensk katastrof?
För övrigt gillade jag din formulering "...och knappt väggar på väggarna". Fyndigt!
Postat av: Natali
kan inte du sälja din lillebror till mig, sådär skön pris och frakt :D?
Trackback
