Betyg: 5 av 10

Så var det dags för vår älskade Noomi Rapaces stora genombrott som Hollywood-skådis. Ridley Scott ger sig äntligen in i Alien-universumet igen. Kritikerna är förtjusta och översvallande i sina recensioner. En toppenfilm, med andra ord! Eller.......?

För att gå rakt på sak: Jag tycker att Prometheus absolut inte förtjänar de goda omdömen som den fått. Det visuella är tårdrypande välgjort och både Noomi Rapace och kanske framför allt Michael Fassbender gör trovärdiga insatser. Prometheus faller på manuset. Det är stökigt och slarvigt skrivet och det verkar som om Ridley Scott inte kunde bestämma sig för om det skulle vara en prequel till klassikern och mästerverket Alien eller inte. Man försöker väcka existensiella frågor, men som snarare landar i ett "jaha?" än ett "aha!". Filmen är överbefolkad av irriterande korkade och kliché-artade karaktärer som vore de tagna direkt ur "House of Wax". Det finns kort sagt mången ögonblick av "men hallå, vad sysslar du med egentligen, Ridley?" och totalt sett är Prometheus kvalitetsmässigt på ungefär samma nivå som högst mediokra Alien: Resurrection.

Prometheus är helt klart uthärdlig, men jag tycker det är skrämmande att man lyckas släppa igenom så många tveksamma element när det är en så pass dyr produktion. Och med Kindom of Heaven i bakgrunden måste jag sorgligt nog konstatera för mig själv att Ridley Scott har sett sina bästa dagar som regissör. Kanske borde han fortsätta sin bana som visuellt ansvarig, men överräcka regissörshatten till någon som besitter förmågan att prioritera rätt?

Jag är dock absolut inte hatisk mot Prometheus. Den går att se utan större våndor. Men det är ingen vidare film, frånsett att den är väldigt vacker. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur en närmast enad kritikerkår höjer den så högt som de gör. Har vi börjat glömma bort vad som egentligen gör en bra film bra? Har de lättillgängliga specialeffekterna gjort våra filmskapare lata? Det är allt vanligare med filmer som är visuella mästerverk, men som inte ägnar själva storyn tillräcklig uppmärksamhet för att filmen ska ta sig över tröskeln till "bra". I de lägena kan jag inte undgå att känna mig förolämpad, där i biosalongen. Som om filmskaparna är övertygade om att jag, som enfaldig biobesökare, inte besitter förmågan att se igenom ett svagt manus, så länge som det bara presenteras i en tillräckligt dyr och vacker paketering.